Hellu! Hoppas ni alla haft en bra dag trots det trista regniga vädret. Vi har hållt oss inne nästan hela dagen, tror jag börjar bli lite sjuk för jag har inte mått på topp. Åkte och handlade hem mat efter jag hämtat Kiara på dagis och sen förbi mamma och pappa en sväng, Kiara har tjatat om Lady sen igår så vi åkte dit och gick ut på en promenad med henne. Dagens höjdpunkt för hundälskaren Kitata.
Hur funkar allt här hemma då? Joo det funkar faktiskt super bra, Kiara är fortfarande världens gulligaste mot sin lillasyster Tigra, hon vill gärna hjälpa till med så mycket som möjligt. Så fort Tigra gnäller så skyndar hon sig med nappen före mig, ”mamma bebiiiis” säger hon och så springer vi fram till bebis om hon tex ligger i sin vagga eller babysitter. Som ett litet räddningstjänst team 😉
Om bebis spyr så vill hon torka munnen med papper, hon hämtar en blöja om jag ber henne, går och slänger den gamla i papperskogen, häller puder på rumpan, hämtar nappar, klappar, pussar och är bara så snäll. Jag blir verkligen varm i hjärtat utav att se det. Blir stolt!
Men istället har hon börjat trotsa emot mig, tror det är en blandning utav den ”härliga” två-års trotsen alla pratar om, delat med att jag sitter med bebis i famnen nästan hela tiden.
När Fabio är hemma så har Kiara dagar då jag inte får hjälpa henne med någonting! Ska jag sätta på henne strumpor utbryter hon: ”Neej pappa”, Ska jag sätta på henne skor: ”Neeej pappa”, Kläder: ”Neeej pappa”! Alltså jag får inte göra någonting om han är i närheten, jag får inte hjälpa henne med pottan, inte sätta på henne blöja för natten, hon blir verkligen skit grinig och trotsig. Jäkla pappagris haha!
Jag började gråta en gång, fabio började skratta åt mig och tyckte jag var larvig men jag blev faktiskt ledsen, känslig som man är. Nu tycker jag iof det är ganska skönt, jag slipper ju göra allt det dom gångerna hon trotsar.
Men om jag är hemma själv med henne så är det inga problem, då är hon världens gulligaste och jag får hjälpa henne med allt utan problem.
Andra trots grejer hon börjat med är att hon kan ALLTING själv, jag vill alltid hålla henne i handen när hon går upp och ner för trappor, men neej hon kan själv, blir galen på henne när hon vägrar. Även fast hon kan gå i trappor så vill jag hålla handen i säkerhetsskull, men hon håller då istället i räcket. Envisare unge får man leta efter.
Några fler som haft två års trots och kan berätta lite hur det varit för er?
Jag ÄLSKAR att Kiara är så kärleksfull utav sig, Hon kramar eller pussar alltid alla i familjen eller våra vänner när vi säger hej eller hej då <3
Den här lilla donnan är nu 1 månad och 4 dagar, har redan vuxit ur en storlek och har nu stl 56. Men använder även stl 62 på henne ibland.
Hon sover fortfarande bra på nätterna och äter bra. Jag har börjat med ersättningstillägg då jag inte har tillräckligt mycket med mjölk i brösten. På nätterna fylls dom på så då går det jätte bra att amma, samma sak på morgonen men mot dagen och kvällen så känns dom tomma och hon blir hysterisk för att de inte kommer något. Då har jag gett ersättningsmjölk dom senaste dagarna och då äter hon på som bara den.
Lite trist då jag vill amma men inte mycket att göra, de var ju samma sak med Kiara efter 3 veckor. Jag får bara acceptera att de är så och vara glad att hon tar flaskan utan problem. Hon har iaf fått i sig den viktigaste mjölken nu i 4 veckors tid.
Hej!
Ge inte upp vad gäller amningen, ju mer barnet ammar desto mer mjölk kommer du att producera. Emellanåt är det kämpigt, det kommer inte lika mycket som bebisen behöver men med lite tålamod så ökar produktionen. Låt henne amma mycket. Kram!
Har hon alltid varit ”pappig”? Min dotter är väldigt mammig, undrar om det vänder sen när man får barn 2.
Jaa hon har nog alltid varit det, men det har blivit ännu mer nu efter han började jobba i andra städer och kommit hem. Hon e en riktig pappa gris så tror inte de har så mycke med bebis att göra, fast hennes trots emot mig att han ska göra allt har nog lite med bebis att göra 🙂
Såå kul när du skriver personligt!! Hon saknar säkert bara pappa när han jobbar och ser dig oftare, så när hon får chansen tar hon den med pappa! Så det är 😀 kram
Vad roligt att höra! Då ska jag fortsätta att skriva lite mer personligt 🙂
Kul med respons! <3
Har en son som blev 2 år i juni och en liten tjej som är 6 månader.. Han är precis som Kiara, bara pappa som gäller när han hemma men annars duger jag haha. Kan allt själv och har en vilja utav stål den lilla pojken, men är världens gulligaste mot sin lillasyster. Tror att det är en stor omställning i deras lilla värld när de får ett syskon. Man får helt enkelt flyta med och förr eller senare går trotsen över 😉 skönt att veta att man inte är ensam iallafall haha. Kram och finaaa barn ni har!
Hej! Jättebra blogg! Säger som ovan,kul med lite personligare och djupare inlägg.
Jag har själv en nyfödd hemma. Undrar vad du ger för ersättning? Och hur reagerar hennes mage på den du ger?
Prövade själv Sempers men han blev jättehård i magen.
Så kul att du börjat blogga mer igen! 🙂 Fortsätt med det och gillar verkligen när du skriver mer djupare än bara vardagsinlägg. Skulle gärna läsa din förlossningsberättelse:)
KRAM
För känsliga läsare kanske jag måste förtydliga att jag tycker Kiara är lik både dig o Fabio. Och likaså Tigra.
Men Tigra är mer lik dig nu som liten än Kiara var, tycker jag.
Gosepluttan Kiara! Vad härligt att hon är så go!
Lustigt det där med att hon bara är pappig när han är med o att du annars får göra allt.
Men det är nog precis som du säger; Dels att du bär på Tigra ’jämt’ o liten trotsperiod på det.
Men klokt ändå att hon gör som hon gör ju. För när du är ensam med henne är du ju den enda som kan hjälpa henne med skor osv, och det förstår hon någonstans. Att det bara är du då.
Det är väl en längtan efter pappa också som visar sig.
Han jobbar väl tyvärr en hel del i perioder, så då blir hon extra pappig då. Inte konstigt egentligen tycker jag.
Måste bara säga; Att när Tigra (Superfint namn för övrigt!) var ny-nyfödd så tyckte jag hon var så himla lik Kiara, men nu tycker jag Tigra är mycket mer lik dig.
Små superfina sötnosar har du iaf.
Kram!