Jag tänkte nu berätta lite om hur hela min förlossning gick till. Det är det häftigaste jag någonsin varit med om!
Det hela började med att jag vaknade på natten klockan 04.10 den 2 oktober utav att jag hade ont i magen. Det kändes typ som lite grövre mensvärk, och det har jag ju inte haft på flera månader så jag förstod nästan direkt vad som var på gång. Jag låg kvar i sängen och avaktade lite.. Men bara efter en halvtimme så var värkarna igång! Det gjorde sjukt ont, väldigt svårt att beskriva den smärtan men det spändes i hela nedre delen utav magen.
Jag väckte Fabio och sa att jag tror att värkarna har börjat. Äntligen, han blev sjukt glad! (Jag hade ju gått över tiden med 6 dagar)
Han var ändå rätt lugn och bad mig försöka vila lite till. Jag försökte men det var ju inte det lättaste.. Värkarna började komma tätare och tätare. Sån jävla obehaglig smärta!
Jag hade nu två värkar på 10 minuter men de övergick ganska fort till 3 värkar på 10 minuter.
Jag ringde då till förlossningen och dom sa att vi skulle åka in när jag hade 4 värkar på 10 minuter.
Så vi avvaktade.. Jag kunde inte ligga stil så vi gick ut och la oss på soffan och satt på en serie på Netflix. Jag kunde dock inte koncentrera mig pga av smärtan och spände mig varje gång en värk kom, det ska man inte göra. Man ska försöka slappna av och andas lugnt. (Lätt bergis)
Jag gick in i duschen när de var som värst, satte mig på en stol och hade på jätte varmt vatten. Det hjälpte faktiskt. Tror jag duschade i över 2 timmar.
Vid 12.00 på dagen så stod jag inte ut längre så Fabio ringde en taxi. Den kom fort, så Jag, Fabio och Lady hoppade in i bilen och begav oss mot Södra BB.
Vi släppte först av Lady hos mamma som bor några minuter ifrån oss och sen fortsatte den mest spännande bilresa jag någonsin gjort, dagen var äntligen här! Vi var på väg till BB där vi snart kommer att bli tre!
Väl framme på BB så blev vi bemötta bra, vi fick vi ett eget rum, det var stort och ljust och vi fick en bra känsla.
En barnmorska började med att se hur öppen jag var, jag var öppen 4 centimeter när vi kom in så vi fick som tur var stanna kvar. (Det är vanligt att man blir hemskickad om man inte är mer än 3 centimeter öppen)
Jag la mig på sjukhussängen, dom tog lite prover, kopplade in en maskin på magen och så gav barnmorskan mig lustgasen. Tacka gud för den!
I början tyckte jag inte att den hjälpte något speciellt men efter kanske 15 minuter så var jag typ hög, haha jag höll i den som om det vore guld! Vägra släppa den.
Jag andades med den från ungefär 14.00 på dan till 18.30 med värkar konstant. Fabio var vid min sida hela tiden och det var så skönt.
Mamma var också med några timmar <3
Vid 18.30 var värkarna så grova att jag inte orkade mer så dom rekomenderade Epidralen. Jag var först lite rädd för att ta den men det gick jätte bra och efter ca en halvtimme var alla värkar borta. Helt sjukt, jag kunde äntligen vila lite. SÅÅÅ skönt! För jag var så trött nu. Hade då kämpat i 14 timmar.
(Sliten och trött tjej några timmar innan Kiara föddes)
Min lilla syster Vilde kom och överaskade mig nästan precis efter att jag fått epidralen, och det var tur för annars hade hon fått se på lidande 😉 Nu var jag ju lugn och kunde andas normalt.
Timmarna gick och värkarna började tillslut smyga sig på igen.. Jag testade då på pilatesboll och gåstol. Men gillade nog lustgasen mest ändå. Fabio och Vilde turades om att massera mig men vid 23.00 började jag få riktigt jävla ont igen och lustgasen blev min bästis på nytt.
Vid 23.30 fick jag en känsla att jag ville gå på toa, men ingenting hände. Hade så jääävla ont i magen att jag nu började gråta. Barnmorskan sa att det förmodligen är bebisen som trycker nedåt men jag trotsade och sa att jag måste ”göra nr två” först! Men hon hade rätt för de hände ingenting..
(Jag har hört att man kan bajsa på sig under förlossningen och det var jag livrädd för)
Dom tröstade mig och sa att om det händer så är det ingen fara, att det är så vanligt och att de inte märks ändå. (Som tur var hände det inte)
Hon tvingade iaf tillslut ut mig från toan, för att sätta på mig sladdarna som kollar hjärtfrekvensen mm..
Jag var som hon trodde nu öppen 10 centimeter och det var äntligen dags att börja krysta.
(Tur att jag tog epidralen för annars hade jag inte haft någon energi kvar.)
Helvete säger jag bara, jag ska inte ljuga, det var nog det värsta jag varit med om. Höll på att döö av smärta. Men jag, Fabio och barnmorskan jobbade på så bra, Fabio höll mig i handen hela tiden och sa hur duktig jag var. Utan honom hade det nog inte gått!
Jag hade även bett barnmorskan göra allt för att jag inte skulle spricka så hon använde varma handukar och sa tydligt när jag skulle andas och när jag skulle krysta.
Efter ca 25 minuters krystande så låg vår vackra prinsessa på mitt bröst.
Att höra hennes skrik efter dem här långa 20 timmarna av smärta var overkligt. Jag hade nu fött ut vårt barn. Hon som legat och sparkat inne i magen i 9 månader var nu här. Otroligt häftigt!
Fabio och jag grät utav lycka och man såg hur stolt han var över mig. Vilde kom även in i rummet efter ett tag och hon såg lika lycklig ut hon. Bästa dagen i mitt liv!
Den 3 Oktober klockan 00.24 föddes alltså vår älskade lilla tjej på 4215 gram.
Morgonen därpå fick vi massa besök, blandannat pappa och Fabios mamma <3
Några utav dom som kom till sjukhuset dan efter var Mamma, Pappa, Vilde, Mickan, Fabios mamma Ia, bror Caddo, Naim, Sunny, Sara, Jennifer, Andelina, Rosanna, Natasha, Annie, Zenobia, Natta, Jamilla och två vänninor till mamma.
Sen orkade vi inte mer så resterande vänner kom hem till oss dan efter att vi kom hem.
Jag rekommenderar faktiskt er som ska föda barn att vänta med allt besök tills ni kommit hem, för andra natten sägs det att man inte får sova något och det stämde bra det. Den natten sov vi ingenting då lillskruttan hade skrikfest och det gjorde så ont med med amningen. Men det är inte lätt att veta, vi ville ju visa upp älsklingen för alla nära så vi hade besök från 9.00 på morgonen till typ 21.00 på kvällen.
Tredje natten sov hon som en stock 🙂
Dags för hemgång, det var så skönt att lämna sjukhuset. Men lite pirrigt, Nu började vårt liv som familj på riktigt. Gud vad jag älskar er!
Nyfödd liten skrutt ♥
Tusen tack till Södra BB och alla snälla barnmorskor som hjälpte till under våra 2 dygn hos er. Jag var så nöjd med allt ♥
Åhh, alltid roligt att läsa förlossningsberättelser!
Åh vad fint skriven förlossningsstory! Blev helt tagen.
Hej Jessica.
Ville bara säga hur otroligt glad jag är för eran skull. Lill tösen är så otroligt söt 🙂
Har följt din blogg en längre tid men har inte kommenterat så mycket, men nu kände jag att jag måste kommentera 🙂
GRATTIS till en vacker liten tös 🙂
kram
xx
Tusen tack! Vad roligt att höra! 😀 ♥♥♥
Va skönt att allt gick bra<3 när jag födde min dotter som nu är 6 månader så fick inga besökare komma in på avdelningen ens,bara syskon! Samma var det när jag födde min som för 8 år sedan! Bor i Trollhättan ! Då pratade dem om smittorisken oxå o att mamman måste vila! Kram
Hej Jessica!
Har läst din blogg sedan du vann Djungelns Drottning. Diggar dig skarpt. Och nu när du fått barn är det ännu roligare då jag bara längtar tills den dagen jag får barn, vilket är ett tag kvar då jag bara är 21. Men i alla fall, anledningen till varför jag kommenterar är för att jag har en fråga jag hoppas att du kan besvara. Som jag förstått träffades du och Fabio i tonåren? Alltså har ni varit tillsammans väldigt länge! Jag bara undrar om du/ni minns hur det var när ni träffades? Ni är ju ursprungligen från olika länder även om Fabio är svensk. Fanns/finns det några kulturkrockar? Religionskrockar (eller inte ni eller en av er inte tror på något alls). Hur reagerade era föräldrar? Eller de kanske inte såg något problem det? Anledningen till att jag frågar är för jag vet att det blir lätt mycket snack iaf från den lilla hålan jag kommer ifrån om två stycken från olika kulturer blir tillsammans. Själv jag mulatt, men fick själv välja religion när jag var 15. Men när mina föräldrar träffades reagerade min morfar på att min pappa var från ett annat land, men det gick över såklart. Hoppas du inte tar illa upp av frågorna, och du behöver absolut inte besvara dem, tycker bara sånt är så intressant. Det handlar ju inte om hudfärg, religion och kultur utan om två människor 🙂 Må bäst!
Får man fråga om det är till någon hjälp att be dem va så noga som möjligt med att man ej spricker? Var handukarna till någon hjälp? 🙂
Hej, ja det hjälper! Kram
Skulle nog vara litenmmrr försiktig med så många besökare så snabbt. Där jag födde barn fick man inte träffas inne på avdelningen utan nere i cafeteria pga smittorisken
Exakt, nästa gång ska jag inte ta emot lika mycket besök. Det var trevligt då men hade nog varit bäst om vi väntade lite med det.
(Våra mobiler gick i hundra åtti så hade vi svarat hade det nog dykit upp ännu fler) 😉
Dom på sjukhuset sa dock inget om något smitto risk? Dom rekommenderade bara alla att ta hand desinfektion innan dom gick in i rummet. Kram