Vet ni vad det enda jag oroar mig för inför vår lilla bebis ankomst?
Det är hur min andra ”bebis” kommer att reagera, alltså vår hund Lady. Jag tror iof att det kommer att gå hur bra som helst då hon är jätte duktig och försiktig med barn. Men Lady är otroooligt mammig och det kan ju hända att hon blir svartsjuk.
Vad gör jag då? Mina tankar nu för att det inte ska bli så är att ge henne lika mycket uppmärksamhet och låta henne vara lika delaktig i familjen som hon är nu.
Men vi måste lära henne att hennes plats är under barnet så hon inte blir dominerande. Har ni några tips ang hund och nyfödda barn? Skulle verkligen uppskattas!
Min värsta mardröm är att det inte skulle funka 🙁 Lady är min allra trognaste vän och följer med mig nästan vart jag än går.
Sen har vi en till hund, Zimson. Men han bor kvar hemma hos mamma och pappa och han oroar jag mig inte för. Han är mycket äldre och mer självständig så det vet jag till hundra procent att det kommer att gå bra <3
Har tyvärr inga tips, men tror säkert det kommer gå bra så länge ni inte glömmer av Lady, utan fortsätter visa henne lika mycket kärlek! 🙂 Lycka till med allt!
Hejsan!! Jag har en amerikansk bulldog tik som ja har haft sens hon va 5 månader o har alltid vaet min bebis precis som eran Lady o jag hade med henne över allt så när jag blev gravid me sonen så när han kom så la ja honom på sängen o hon gick ligga o lukta o va me o jag ändrade inte på nånting utan de va fortfarande samma rutiner o samma soff o sängmys som gäller så nu när jag fick min dotter så ligger dem alla 3 o myser o när ja e ute me henne o vagnen så e grabben me på cykel så allt e super.. Så se t bara att hon får vara me o det finns fortfarande lika mk tid kvar för henne me..nu är dem bästa vänner India ligger alltid under matbordet o väntar på mat som ”ramlar ner” från Danilo 🙂 o när han e jobbig så flyttar hon bara på sig i går o lägger sig på sin plats… så det bästa rådet ja kan ge dig o bara låta henne få va me sens dag 1.. Lycka till // Mvh Michi
Hej Kajsalisa, tack för informationen. Vad skönt att det blev lättare tillslut! Men det är väl som med det mesta, man måste ge det tid, även om det är jobbigt i början.
Kan tänka mig att han älskar henne som en storebror nu 😀 Vad mysigt! Stort lycka till!
Vår stora hund är en blandning mellan Varg och Alaskan Malamute, han är väldigt ovanlig och vi köpte honom i Värmland för 12 år sen. Världens finaste kille!
Hej! Vad är det för ras på den stora hund? 🙂 jag och min pojkvän letar hund och har kollat på en liknande men kommer inte ihåg vad den heter! Är det en bra faniljehund? 🙂
Kran
Hej Jessica! Ett tips, jag fick barn för 5 veckor sedan och kommer då hem med den nya till min rottweiler som alltid har stått i centrum och som alltid haft min fulla uppmärksamhet. Han vart rent sagt ut galen när vi kom hem med lill-tjejen. Han va avundsjuk, och sprang omkring i hela lägenheten i ungefär 4 dygn efter vi kommit hem. Vi fick inte sova, vi fick inte göra nånting. Till slut fick vi nog och åkte till vetrinären med han för att ge honom en ”kemisk” kastrering, dagarna gick och jag och min sambo va som två lik innan vi fick sova igen.. Han började vänja sig, och idag 5 veckor senare ska han va med överallt, när hon ska ha mat lägger han sig gärna brevid, ska vi byta blöja vill han va med, när hon sover så lägger han sig på golvet brevid och sover tills hon vaknar. Idag har hon blivit lite som hans bästavän, han älskar henne verkligen. Men tro mig, förbered dig på mycket gråt och förtvivlan dem första veckorna. & jag tror att det inte va pga den kemiska kasteringen som han blev så lugn, jag tror han blev förälskad i henne bara, han blev en riktigt storebror. ge din hund tid, det kommer kännas helt värdelöst i början men det är bara att hålla ut. Du har fått mycket bra tips som att ge din hund nått som din bebis haft på sig, och låt hunden lukta lite försiktigt på bebisen osv. Men förbered dig psykiskt också, för det är hemskt att se sin bättre hälft må så dåligt av att man har med sig en ny bebis! Lycka till 🙂
Vi kör på samma princip att alla hälsar på vovven först! Vad är det ras för den stora hunden? Superfin. Kram!
Om ni har besök på BB så ta hem kläder som bebisen haft på sig och låt hunden lukta på innan ni själva kommer hem. Då blir hunden även van vid lukten. Så har vi gjort hemma och då var det inga problem alls heller 🙂 Stort lycka till!
Hej när våran dotter kom i juli -12 så va jag oxå jätte orolig för hur våran amerikanska bulldog skulle reagera. När jag kom hem ifrån BB. Kom in i lägenheten med vårt lilla barn som va så liten å han så stor blev jag själv väldigt beskyddande mot henne på grund av att hon kändes så makt löss ifall de skulle hända något, men våran vove va jätte duktig och bryde sig faktiskt inte så mycket om henne vi va som vanligt mot han man får inte glömma voven och han kom fram å luktade på henne nån gång då och då. Tror faktiskt att hunden vet innan du själv vet om att du e gravid så dom har ju oxå varit med under graviditeten och känner att de e nått på G. Jag vågade inte heller lämna henne själv där han kunde komma åt henne i början. Nu e hon 1 år och springer efter han hela tiden nu orkar han inte med henne hahaha.. Hoppas de går bra å lycka till med allt///
Tack så jätte jätte mycket för era tips och att ni delar med er utav era egna erfarenheter!
Jag ska tänka på allt ni sagt och försöka göra det bästa utav situationen, det kommer säkert gå jätte bra!
Det ska bli så kul med två bebisar 😀 Ååååh vad jag längtar!!
Bra kommentarer från alla! Jag vill bara tillägga en sak som vi kör stenhårt med för att våran lilla fyrbenta tjej inte ska bli så avundsjuk och känna sig bortglömd när det kommer folk hem till oss. Vi säger till alla att hälsa på henne först innan dom lägger uppmärksamheten på sonen. För innan han kom var hon alltid fokus nr ett för alla och det är viktigt att man inte glömmer bort henne med gäster 🙂
Jag är säker på att det kommer gå galant för er och eran fyrbenta tjej när erat mirakel anländer 🙂
Hej!
När jag fick min dotter för 2 år sen hade jag en äldre taxherre som varit mer eller mindre min sambo/andra hälft. Han sov brevid mig i sängen varje natt, fri tillgång till alla möbler i hemmet osv.
När vi kom hem från BB blev han först alldeles till sig o ville pussa/buffa på henne, men tyvärr blev han väldigt intensiv o blev för hårdhänt i sådana situationer, så från första stund fick jag säga ifrån ganska ordentligt om vad som var ok med bebisen och inte. Helt enkelt lära honom hur pass nära han fick vara.
För mig fick han vara nära, men inte på henne, inte ens en tass eller hans huvud fick vila på henne. Han förstod ganska snart vad som gällde.
Efter några veckor upptäckte vi dock ett nytt beteende. Varje person som kom hem till oss och höll i dottern satte han sig brevid, lutade sig mot och sneglade på/stirrade på. Så för att bryta de beteendet fick jag avvisa honom från platsen och ge kommandot ”gå och lägg dig” vilket var till hans bädd. Även där fatta han grejen direkt.
Allt eftersom tiden gick fick jag tom sätta regler ang möblerna. Han fick inte hoppa upp utan tillåtelse eftersom han (och min andra hund) många ggr höll på att landa på min dotter när de hoppade upp, så istället för att krångla mer i onödan satte jag reglerna. De fatta dom båda väldigt fort med.
Men för att nå ihållande resultat gäller det att vara konsekvent, alltid. Och att du o din sambo har talat ihop er om vilka regler som gäller iom bebis hemkomst, så ni båda hanterar hunden på samma vis, annars får ni bara en förvirrad hund som ni mest blir besvikna på.
Sen för att inflika (och jag poängterar verkligen) är det precis lika viktigt att lära barnet hur man är bland hundar, lika mkt som tvärtom.
För hur mkt ni än litar på er hund, så ska man alltid ha i bakhuvudet att det är en hund, en egen individ som inte kan tala om för er när något inte känns ok, och har man inte tolkat hundens signaler korrekt kan det sluta så fruktansvärt illa. Jag mår illa av tanken att det fortfarande finns föräldrar där ute som litar blint på sin hund och säger att han minsann aaaldrig skulle kunna göra nånting, han är så himla snäll. Och så får barnen klättra, klänga, dra och störa hunden i tid och otid! Och så får hunden ut för de om den markerar/biter.
Här hemma har mina hundar ett eget litet rum med en liten soffa, biabädd och igloo. Det är deras trygga ställe de alltid kan känna att de kan dra sig undan om det blir för rörigt. Min dotter får heller inte gå in där o störa.
Och så inget dra, klänga, slå på eller störa vid matning eller när de får ben.
Tack vare de har jag en unge som vet hur man är med och runt hundar, och så har jag lugna och trygga hundar.
Hoppas allt går bra framöver och att ni kommer få njuta lika mkt som jag gör av att ha hund och barn tillsammans, det är verkligen det bästa! <3
Mvh Anki!
Vi lät våran hund lukta och slicka på grabben när vi kom hem från bb(allt va förstås jätte konstigt) men jag tror att hon redan hade förstått att jag hade haft en bebis i magen (dem förstår mer än vad man tror) efter bara några timmar tog hon plats under barnets säng/vagga/vagn eller vad som och passade upp och vaktade. När vi låg i våran säng kunde hon hoppa upp och försäkra sig om att bebisen andades, slicka lite och hoppa ner igen, så fort ”bebisen” skrek vart hon orolig och tittade med frågande ögon, travade några varv runt runt runt. Tids nog insåg hon att det endast var vi som kunde tillgodose bebisen behov och accepterade läget, hon vaktade dock alltid, hon gick bort när grabben vart två år och hon har lämnat ett avtryck i hans liv kan jag säga. Han har en härlig inställning till hundar nu och jag är glad att han fick sina första år med hund så att säga. Jag tror också att våran hund reagerade såpass ”mammigt” eftersom hon är/var en tik. Jag kunde också som ovanstående ha min grabb på golvet och han kunde obehindrat börja röra på sig när detväl var dags, dock fick han aldrig vara störa henne när hon sov i sin säng eller när hon åt mat/ben. Endast för att respektera hunden och hennes ”egentid”. Jag tror hon ”sa till” grabben en gång med ett utfall från sovkorgen när han var där å drog i hennes svans… Lycka till och låt henne vara med från början så blir nog allt bra:-)
Jag hade samma oro då jag själv har 2 hundar men en som var min lilla bebis till 100, alltid i mitt knä och ständigt med mig. Mitt tips är att ni ställer bebis på golvet i bilbarnstol och hunden i koppel och låt henne försiktigt lukta en liten stund sen är de bra, se till att bebis har en plats hunden inte får va på så hon förstår att bebis bestämmer också – låt henne va med vid blöjbyten och låt henne få vara med hela tiden.
Vår lilla hade de jobbigt när jag ammade de första två dagarna och satt och morra i hörnet men vi var direkt där och sa åt honom att de va fel. Passa på när bebis sover att mysa med henne och passa på att gå promenader helt solo med henne ibland och låt bebis va hemma med pappa.
Resten listar ni nog ut själva 🙂 lycka till ♡
kan du ha en frågestund om dig och fabio? och länka det på facebook så man ser när man kan ställa frågor 🙂 lycka till med barnet!!
Jag har en amstaff som oxå är väldigt ”mammig” och brtyder allt för mig så jag kände precis likadant som du gör nu. Min son är 10 månader och det går helt galant. Vad vi gjorde när vi kom hem från bb var att låta hunden lukta direkt på barnet. Att inte ”gömma” eller intr låta hunden få veta vad det är som har kommit in, i faktiskt hundens hem. Att inte vara rädd utan sätt dig ner med ditt barn i soffan och låt lady lukta om hon vill det sen är det bra. Min känsla är att om man har för rädd och skyddar barnet hela tiden är att hunden kan se det som något fientligt. Jag har min son på golvet hela tiden med både min amstaff och bullmastiff och de är så snälla vid honom. Just kanske för att vi inte gjorde någon stor grej av det. Det funkade för oss iallafall. Och glöm inte bort henne. Försök att ge henne precis lila mycket kärlek och uppmärksamhet som alltid. Det kommer gå jättebra, oroa dig inte i onödan! Lycka till!